“Quick fix” är ingen hållbar lösning
SvD har gjort en kartläggning av barnmedicinmarknaden i Sverige. I denna artikel i SvD titulerad “Läge att hissa varningsflaggor” talar man om problematiken kring hur toleransen för problem och svagheter minskar i barnfamiljer. Hur det kan bli att man väljer t.ex.. mediciner som “quick-fix” för företeelser vars lösning egentligen kräver mer komplicerade och tidskrävande insatser. Vid t.ex. nedstämdhet, koncentrationsproblem och sömnproblem medicineras allt fler barn rapporterar SvD vidare, i vissa fall med mediciner som inte är godkända för barn.
Tyvärr är det ett vanligt fenomen, inte bara gällande barnmediciner utan även för vuxna, att det söks en “quick fix”.
Man talar i SvD’s artikel även om farhågan för hur barnmedicinmarknaden utgör en stor delvis outnyttjad marknad med potential för exploatering av dem som vill öka försäljningen av läkemedel.
Det är ett problematiskt diskussionsämne detta handlar om. Läkemedelsmarknaden styrs till mångt och mycket av kommersiella regler. Ser man till läkemedlens historia och utveckling så ser man hur det, utefter regeln om tillgång och efterfrågan, forskas och utvecklas mediciner i högre grad för de tillstånd som fler lider av. Detta är ju till viss del naturligt i och med att det gör mindre nytta att forska om och utveckla läkemedel för problem som få lider av, samt att detta hjälper “målgruppen” av människor att få tillgång till medicinska hjälpmedel för sina åkommor. Men det handlar också om att “business” trots allt är “business”.
Detta är för mig ännu en bekräftelse av vikten i att etablera Osteopatisk Medicin i det svenska vårdsystemet. Skolmedicinska tekniker och mediciner i all ära – kirirgi/mediciner anses utifrån den Osteopatiska Medicinens filosofi att vara “Osteopatisk behandling” – om det är vad den individuella patienten behöver. Ett komplett vårdsystem kräver dock ett bredare spektra av vårdmöjligheter än i dagsläget, där det finns ett stort gapande hål av den hjälp som Osteopati kan ge.
Sidor: