Angelica Reuterswärd

.

NU ÄR DET JUL IGEN…! =)
Bara ett par dagar till julafton nu! Det firar vi med lite julfärger här i bloggen idag!

Jag får ofta frågor om vad det är jag gör och har pluggat och det är såklart jättekul att folk intresserar sig så och vill veta mycket om det! Ibland har jag dock mina dagar där det är lite tröttsamt att förklara, mest för att jag känner att jag är på repeat och upprepar en väl inövad monolog Sedan jag började den intensiva, fem-åriga Osteopatutbildningen på SCOM, för nu ganska exakt fem år sen, har jag många gånger fått förklara för nya som gamla vänner och bekanta vad Osteopati innebär. Det har lett till att jag har utvecklat en viss förklaringsmodell som mina nära kan höra när jag sätter på “play” knappen till haha

Här kommer en diskussion kring svårigheterna att förklara vad det egentligen är jag gör.

.

Vad gör jag? Jag är Osteopat, utbildad i Osteopatisk Medicin.

Jag brukar förklara det som att det är som ett mellanting mellan sjukgymnast och en läkare. Nej jag är inte läkare. Nej jag är inte kiropraktor. Nej jag masserar inte. (Vad gillar ni vidden av de yrkena!)

Folk har svårt att greppa det, och det är helt ok. Jag har förståelse för det, jag hade också svårt att greppa konceptet innan jag kände till det.

Det kan dock vara svårt när man i ett kort möte ska försöka ge en c:a 3 minuters förklaring på: “Vad är en Osteopat? Hur/med vilka tekniker/vad/vem/vilka problem/när behandlar ni?”… Helt naturliga och berättigade frågor. Problemet då är dock att för att man ska kunna kommunicera exakt vad Osteopati är så att de förstår vidden av hur verksamt det är, så vore det bra om de hade en medicinsk kunskapsgrund samt ett par timmar till övers. Annars kan det nog låta ganska abstrakt.

Vad Osteopati är och vad en Osteopat gör är lika lätt att förklara vad det är som att be en läkare, t.ex. en kirurg förklara exakt vad han/hon gör, när, hur och varför:

“Jo, jag skär upp patients kropp och så skär jag i arrangerar jag om lite inne bland deras organ, och klipper och klistrar lite, för att de ska må bättre…”

Ok, aningens överdrivet, men poängen kanske gick fram… Lite svårt att förklara på ett enkelt sätt, eller utan att det låter lite konstigt.

Vad gillar ni den här lite mer ingående förklaringen på en utvald kirurgisk procedur då -beskrivningen av en blindtarmsoperation:

Surgical Details of Procedure
1. Skin incision is made with a knife.
2. Bovie electrocautery is used to dissect through subcutaneous tissue and control small skin bleeding.
3. The aponeurosis (muscle sheath) of the outer layer of the external oblique muscle is visualized and split by a small incision with a knife and then further opened along the direction of the fibers with a scissors or the Bovie.
4. The muscle belly of the external oblique is then bluntly retracted (but not cut) using the classic muscle splitting technique via a hemostat or Kelly clamp until the aponeurosis of the internal oblique is visualized.
5. The aponeurosis of the internal oblique is split in a similar manner as the external oblique.
6. The muscle belly of the internal oblique is bluntly retracted in a similar manner as the external oblique until the peritoneum is visualized.
7. The peritoneum is grasped on either side by two forceps, pulled up and into the wound, and palpated to insure there is no bowel caught in the fold of the peritoneum.
8. The peritoneum is opened with a small incision using either a knife or scissors.
9. The peritoneal fluid is immediately inspected for amount and prurulence and cultures are taken.
10. The opening in the peritoneum is widened and two hand-held retractors are placed to expose the cecal area.
11. Manual and visual exploration for the appendix is performed by locating the convergence of the cecum and the terminal ileum.
12. The appendix is delivered up into the wound either by digitally “flipping it up” or be grasping the base with a Alice or Babcock and applying traction to allow dissection of any adhesions holding it in the abdominal cavity.
13. The entire appendix is inspected with close attention to the base to insure that the area of rupture is sufficiently distant from the base to allow a margin of healthy tissue.
14. If the base of the appendix is involved in the rupture a limited right hemicolectomy is done (see right hemicolectomy).
15. If the base of the appendix is not involved, the mesoappendix or mesentery of the appendix is divided, cross-clamped with Kelly clamps or hemostats and tied with 2-0 or 3-0 silk usually.
16. When the appendix has been isolated from the mesoappendix, the appendix proximal to the rupture is crushed with a straight clamp.
17. Two chromic ties are then placed on the area of crushed appendix.
18. The appendix is then resected off the stump distal to the ties using a knife.
19. The exposed mucosa is then ablated by the Bovie cautery.
20. Some surgeons then prefer to “dunk” the tied-off appendiceal stump by placing a running pursestring suture around the stump.
21. The intraabdominal area is inspected for bleeding and pockets of remaining infection.
22. Most surgeons will irrigate the abdominal cavity with saline solution or antibiotic-containing saline solution.
23. The edges of the peritoeum are reapproximated using a running 3-0 or 4-0 Vicryl suture.
24. The edges of the internal oblique aponeurosis are reapproximated using a 1-0 or 2-0 Vicryl suture.
25. The edges of the external oblique aponeurosis are likewise reapproximated.
26. The superficial wound is irrigated.
27. If the appendix has ruptured and there was frank pus, many surgeons will leave the subcutaneous tissue and skin open to heal by secondary intention.
28. If the appendicitis was in the early stages or was normal the subcutaneous tissue can be closed at the level of Scarpa’s fascia with interrupted or running 2-0 Vicryl suture.
29. The skin is closed with staples, interrupted Nylon sutures, or a subcuticular absorbably suture such as Monocryl

Scrollade du ner istället för att läsa allt?
Tar det lite tid att gå igenom och är lite svårt att förstå?

(OBS! Glöm inte att även för skolmedicinarna så är inte nödvändigtvis den ena patienten lik den andra. Ovanstående procedur kan justeras p.g.a. individuella skillnader).

.

Idag behöver folk inte höra mer än titeln på skolmedicinarna för att känna att de förstår vad det är de sysslar med, även om det egentligen kanske mest innebär att det vet att kirurgen skär i en patient och gör något med deras inre. Den lyxen har inte vi Osteopater.

En beskrivning på kirurgi:

“Kirurgi är en metod där man öppnar människokroppen och förändrar eller tar bort organ för att lindra eller bota sjukdomar. Tekniken man använder är en manuell teknik som kallas operation.”

Låt mig beskriva Osteopatisk Medicin:

“Osteopati är som ett mellanting mellan en sjukgymnast och en läkare, där man hjälper kroppen att lindra eller bota anatomiska & fysiologiska problem eller sjukdomar. Teknikerna man använder är ett flertal manuella tekniker, bl.a. den mer kända “manipulation” (knäcka kotor).”

.

Jag tror att folk ibland hakar upp sig på begreppet “MEDICIN”. Ibland har vissa svårt med att Osteopati är en manuell medicin. Själva ordet medicin uppfattas som något man på något sätt får i sig (piller, oral lösning, sprutor, etc.), men det är läkemedel.
Medicin och medicinsk vetenskap är:

“den vetenskap och praktik som ägnar sig åt att förhindra, diagnostisera och behandla sjukdomar, samt att upprätthålla mänsklig hälsa och att undvika död.”
(Det är precis vad Osteopatisk MANUELL Medicin gör!).

“Traditionellt sett så har medicin setts som både en vetenskap och en konstform och ordet medicin kommer från det latinska ars medicinasom betyder just läkekonst.”
(Osteopatisk manuell medicin är en praktisk konstform byggd på medicinsk vetenskap!).

.

Jag har märkt att folk har lättare att ta till sig och förstå Osteopati och vad en Osteopat gör, om man kan ge dem en liknelse som de kan relatera till.

Om man liknar en Osteopat vid en dataprogrammerare så kan man säga så här:

De går båda in i ett system som har en eller flera “buggar”, felsöker för att lokalisera buggen/buggarna, och lägger sen in nya koder för att “laga” systemet. Resultatet blir att systemet fungerar bättre och kunden blir glad

.

.

Jag ser fram emot den dagen då Osteopatisk Medicin i SVERIGE når den allmänna kännedom som man redan har UTOMLANDS i tex. Storbrittanien, USA, Schweitz, Tyskland, Norge, Frankrike, Nya Zeeland, Österrike, etc. etc..

Visste ni att i USA läser man till Osteopat på inriktning på läkarlinjen och att de har doktorstitel?

Visste ni att Storbrittanien erbjöd Osteopatin doktorstitel som man tackade nej till, och då istället stiftades en lag i Storbrittanien som konstaterar att Osteopati är “en unik medicinsk disciplin“? (Se The Osteopaths Act 1993)

Visste ni att i vårt grannland Norge har Osteopater en helt annan ställning där de är legitimerade, momsbefriade och på vissa håll arbetar jämsides med läkarna?

Så med förhoppningar om en alltmer utbredd kännedom om den fantastiska Osteopatiska Medicinen in på 2012 så vill jag önska en riktigt

GOD JUL på Er mina vänner, men framförallt God Hälsa!

.

Åh vilken bra söndag vi hade på SCOM med Torbjörn Bladh!  Vi hade kursämnet “Keys to Clinic” hela dagen, vilket innebär alla möjliga olika bra saker för oss som nu öppnat våra osteopatkliniker. Torbjörn gick tex. igenom lite vanliga osäkerheter för nystartade osteopater och gav massa bra egna historier, råd och praktisk hjälp.

En situation som jag känner att jag har stött på är att se till att patienten verkligen är införstådd i att när ett problem eller ett mönster har funnits i kroppen ett tag så kan det ta ett tag för det att, med hjälp av behandling, bli bättre eller “neutraliseras”. Vi fick det enkla tipset att trycka upp (eller själva skriva ut) en liten informationsbroschyr att ge till nya patienter med lite information med vad de har att vänta sig av behandlingen, hur lång tid det kan ta, etc. Jag tror att det är en jättebra idé och kommer absolut att implementera det!

Sedan så fick vi som har iPads fantastiskt bra hjälp med att sätta i ordning ett journalprogram på våra iPads, där kan vi både skriva och rita in mönster i anamneserna och journalpapperna. Med hjälp av ett speciellt program kan vi skriva in egna “kortkommandon” och så skriver programmet ut hela ordet/orden i texten. Fantastiskt tidseffektivt när vi sitter där med patienten!

Vi gick igenom massor med andra värdefulla saker som jag tycker gav oss mycket! Förutom massor med bra praktiska hjälpmedel så tycker jag att det verkligen kändes skönt att få den “bekräftelse” på saker som man själv har upplevt som vi fick. Tack Torbjörn för en toppen kursdag!

Titta på den här internetsidan. Den är långt ifrån komplett och jag har inte hunnit titta igenom om allt stämmer ens. Men visst var den lite cool?!

UPPDATERING 19/12
Det hela stämmer enligt en säker källa =)

I måndags hade vi klinik igen, denna klinikdag handleddes av Bob som fick en lite kaos-artad dag.

För min del började det med att jag på vägen till kliniken märker att det låter konstigt om mitt höger framdäck på bilen. Jag får ringa till Bob och säga att jag måste in på en mack på vägen till SCOM för att kolla detta. Det verkar som däcket har pyspunka, däcktrycket var inte riktigt som det ska vara, om vi säger så… Men med nypumpade däck kunde jag rulla vidare till skolan bara ca 30min försenad.

Kan passa på att göra en intressant jämförelse här gällande tryck i avskilda caviteter. Om däcket alltså har för lågt tryck p.g.a. ett strukturellt fel, så blir det en extra belastning på fälgarna till slut om man kommer ner till så låga nivåer, och på andra strukturer i däcket innan dess. Tänk dig en människa med felställningar i kroppen som ger förskjutna tryckvärden i tex. thorakal (bröstkorgen) caviteten, eller abdominal caviteten.
Förstår ni vad som sker med organen som sitter fastspända med massa fasciala kopplingar i dessa caviteter? Tänk er vilka felaktiga kompressionskrafter de kan få utstå då och tänk er följderna av detta – hur organen kommer att fungera därefter. Tror ni att de kommer att fungera bra och att patienten kommer ha en välfungerande fysiologi? Nej, det tror inte jag heller!
Därför är tryckskillnaderna och de olika diaphragmorna (avdelar “tryckkamrarna”) väldigt viktiga för hur kroppen fungerar. Detta är viktigt inom Osteopatin.

Hursomhelst, väl framme på SCOM var det turligen bara en patient på morgonen och den behandlande osteopaten (vi har ju våra D.O.’s nu!:) var tur nog där. Det var nämligen 3 sjukanmälda osteopater denna dag! Sedan så var det en osteopat som gick tidigare denna dag. Så under dagen var vi 3 ostoepater som jobbade och sista timmen bara 2. Tur nog gick det precis att fördela patienterna emellan oss då det inte var fler än 3 patienter inbokade på samma timmar under dagen!

Bob gjorde ett jättebra jobb att handleda oss, och jag tror att vi alla var lite trötta när vi kom hem sen på kvällen!

Man ska inte tro att bara för att man klarat sin FCCA så är man färdig osteopat (inte för att jag tror att någon osteopatstuderande kan ha letts in i sådana villfarelser!;). Man hamnar hela tiden i situationer där man inser att det är bara att repetera, repetera, repetera. Anatomin måste hållas färskt i minnet, för grundstommen av Osteopatiska Medicinens filosofi är att kan du människokroppens anatomi och fysiologi så kan du därigenom förstå hur du ska behandla för att hjälpa kroppen till hälsa. Teknikerna formas därefter.

07a+b är alla färdiga osteopater nu och har sina D.O.’s och håller på och sätter upp sina praktiker, eller omvandla befintliga verksamheter till osteopatkliniker. Vi har dock fortfarande vanliga kliniktimmar kvar på SCOM, förutom att vi ju också arbetar i den, för hösten nyöppnade och härliga, Barn och Ungdomskliniken på SCOM (underbart glada och positiva patienter samt föräldrar!). Vi läser, som jag har nämnt, även post-graduate kurser (P.G.D.O) som fortgår fram tills mars 2012.

Det är jättekul och känns skönt att få börja det fantastiska yrket som Osteopat samtidigt som vi får fortsätta ett tag till på SCOM och få inspiration, nya kunskaper och stöd på vägen. En ödmjuk osteopat är en duktig osteopat då man alltid har mer att lära, och härligt då att få ha tillgång till sådana fantastiska hjärnor som SCOM har att erbjuda! Vi har alla mycket att lära av varandra (och med risk för att låta som en dålig Miss Universe intervju, så tror jag att världen skulle vara en bättre plats om lite fler insåg detta), och SCOM ger ett inspirerande utbyte av kunskaper.

I torsdags hade vi en jättebra klinikkväll med Joakim Mossenberg som handledare. Som alltid med Joakim så lärde vi oss massa intressanta och viktiga osteopatiska fakta. Det blev lite “back to basics” på en del av diskussionen där vi bland annat pratade lite grundläggande om range of motion och om barriärer. Vi pratade även om hur det är intressant att Vagusnerven är till ungefär 95% sensorisk och bara ynka 5% motorisk – den som har en sådan stor motorisk funktion i människokroppen! Varför är det så här? Bl.a. för att det så att säga behövs mer energi till att samla in sensorisk information och ha koll på vad som kommer in, innan efferenta signaler kan skickas ut.

Vi pratade om hur en behandling kan leda till healing crisis och om hur smärtan som uppstår där beror på att det i behandlingsprocessen kan skapas en inflammation som leder till ökad cirkulation och vidare en regulation, en smärtsam process. Detta till skillnad från disease crisis som innebär en inflammation och stagnation.

Vi diskuterade den viktiga kotan T9 (nionde thorakalkotan) och hur den är en nyckelkota (keystone) i den ursprungliga centralbågen. Vi pratade om hur det därför är viktigt att vara försiktig med den och hellre jobba ovanifrån samt underifrån för att påverka T9-området. Gör man på detta viset så kan man påverka T9 genom att påverka de yttre extremerna så att säga på kurvaturerna som utgör ryggraden, och därmed minska belastningen på T9.

Sedan så berättade Joakim även om den fascinerande Adreno-Ovary-Thyroid endokrinologiska loopen (binjurar, livmoder och sköldkörtel) som finns i kroppen. Vi fick då även höra lite om vilka områden i kroppen som är viktiga för denna loops funktion. Med dessa kunskaper kan man behandla osteopatiskt för påverka fysiologiska störningar. Osteopater har t.ex. kunnat hjälpa kvinnor som har haft svårt att bli gravida (p.g.a. mekaniska störningar som leder till fysiologiska störningar), till lyckosamma graviditeter. Hur fantastiskt är inte det! Eller kanske det är en patient som har problem med sin sköldkörtel och detta kan få hjälp till ökad homeostas och hälsa genom manuell osteopatisk behandling, och därmed kanske t.ex. slippa mediciner för hypotyreos eller i alla fall en få bättre livskvalitet.
(Osteopatelever, eller andra intresserade, som vill läsa mer om detta –  Joakim tipsade om boken Classical Osteopathy från John Wernam College).

Så ni ser – det finns hur mycket intressant och inspirerande som helst att lära sig, bara man får upp ögonen för dem. Det är DÄRFÖR man ska bli Osteopat – då får man ett livslångt lärande där man ständigt får upptäcka fascinerande saker som dessa. Tack Joakim och SCOM för en inspirerande dag (kväll) i kliniken, boken Classical Osteopathy ligger här brevid mig och redo för att läsas!