Hur kan ett manuellt arbete påverka människokroppen medicinskt?

Medicinsk inriktning där man efter specifik rörelsediagnostik utför manuell terapi, dvs. behandlingsformer där terapeuten använder sina händer. 

När kroppshållningen förlorat sin integritet uppstår konsekvenser. Kroppen kompenserar tillståndet som över tid skapar olika uttryck av symtom, som stelhet och individuell oförmåga. Detta resulterar slutligen i smärta och en försämrad livskvalité.

Osteopatiskt manuell medicinskt arbete ser till hur den globala kroppsmassans oförmåga skapat lokala symtom, där patienten fastnat i ett ogynnsamt rörelsebeteende. Kroppens muskler bestämmer inte själva, utan får order från högre centra, det vill säga hjärnan, hur musklerna ska agera under rådande belastning.
Vid skada blir musklerna spända och irriterade på grund av att hjärnan och nervsystemet ger order om att muskulaturen runt den lokala leden skall dra ihop sig. Konsekvensen blir stelhet och oförmåga som över tid skapar överbelastning på någon annan plats i kroppen.

Människans skelett skapar långa och korta hävstänger som är direkt avgörande för individens grundförutsättningar att utföra ledrörelse:

  1. Kroppens globala hållningsförmåga påverkar individens kvantitativa rörelseförmåga, såväl som den lokala ledrörelsens exakta agerande.
  2. Kroppens förmåga att skapa god kroppsmiljö är beroende av att samtliga kommandon till och från hjärnan överensstämmer med den medfödda "referensmallen" i hjärnans nervceller- det vill säga fysiskt, fysiologisk och psykologiskt.
  3. Kroppsformen och hållningens uttryck berättar vem vi är och hur vi mår och vilken förmåga vi har att röra oss. Det expressiva "jaget" bygger på sammansättningen av bio-mekanisk såväl som bio-kemisk förmåga till hälsa och välmående.

Osteopatiska tekniker bygger på sens-motoriskt samförstånd (känselnervsystemets förmåga att dirigera muskulära motoriska rörelsesamspel.)

  1. Undersökning och diagnos ger förståelse för hur det manuella arbetet skall utföras för att optimera hävstångens förmåga till god ledintegritet och funktion.
  2. Mekaniska känselkroppar (proprioceptorer) finns i hud, stödjevävnad, ligament, senor och muskler. Dessa ger den sens-motoriska informationen om det globala samspelet såväl som den lokala ledrörelsens förmåga.
  3. Rörelse beteenden agerar efter miljöpåverkan eller den inneboende förmåga kroppen har att agera efter. Har kroppen utsatts för skada via trauma eller fallerad hållning, kommer kroppen att agera efter det sens-motoriska intrycket. Detta påverkar självbilden med smärta, nedstämdhet och oro. Allt hänger ihop- Body, mind and spirit.
  4. Den medvetna symtombilden som den omedvetna förmågan till korrekt rörelse måste återställas för att kroppen skall kunna läka. Detta sker först när terapeuten synkroniserar behandlingen med den sens-motoriska reflexens agerande.
  5. Korrekt teknikutövande i ledens funktionella rörelseområde skapar förutsättning att bryta den negativa trend som leden agerar efter. Eftersom leden har känselkroppar som uppfattar förändring gäller det att göra leden medveten om sin normala förmåga. Detta för att kunna bryta beteendet i oförmågan. Att agera genom statiska modeller leder endast till större skyddsreflexer och ökad muskelspänning med rörelserestriktion som resultat. Symtomet kvarstår. Om högre centra, hjärnan, förstår och agerar efter de principer systemet lyder, kommer kroppssystemen att läka den skadade miljön genom utväxlingen via blod-lymfcirkulationen cellulärt. Nervkontrollen återställs.